Det har varit helg igen och som vanligt har jag passat på att syssla i trädgården. Vädret har varit perfekt, inte för varmt och inte för kallt, och vägarna runtom (inte vår egen) är numera snöfria och torra. Milea har till och med lärt sig cykla med trampcykel och det går minsann undan!
Igår efter avslutad arbetsdag hann jag ut och skola om en hel del kålplantor i växthuset. Det är bara lite enklare att plantera på ett ställe där det inte gör något om det flyger lite jord hit och dit.
I mina växttunnlar inne i växthuset har det hållits bra på plus dygnet runt nu. Därför vågade jag till och med plantera ut ett par spetskål och pak choi som ett experiment. Jag vet inte alls om det kommer lyckas, men i bästa fall går det riktigt bra och jag har tidig kål.
Nu hade jag väldigt mycket små kålplantor, så när jag hade fyllt så många små krukor som jag tyckte att jag behövde tog jag in resten till kvällsmaten. Det kändes lyxigt att ha det här smågröna att äta redan nu i slutet av mars. Man borde kanske alltid så en del extra frön för att ha överskottet att äta direkt.
Idag när vi gick ut visste jag inte egentligen vad jag skulle göra, men det brukar ordna sig. Det gjorde det också när jag plockade en hög med kvistar vid sydsidan av uthuset och råkade hitta ett område där det gick att gräva.
Eftersom det är sydsidan är det också ganska varmt. Det kan många gånger vara svårt att odla på sådana ställen med tanke på hur torrt det fort kan bli när solen ligger på om sommaren. Med Sara Bäckmos ord om djupbädd från ett av de första poddavsnitten i bakhuvudet tänkte jag att det kan vara lönt att testa. En djupbädd är precis vad det låter som. En djupgrävd odlingsbädd där växternas rötter kan söka sig neråt istället för mot sidorna och på så sätt får man rum med ganska mycket mer på liten yta. Det kan också vara ett bra sätt att magasinera vatten ifall sommaren skulle bli lika torr som förra året.
Till min hjälp hade jag Leon som grävde bort jord och räddade maskarna. Otroligt nog kom vi oss en halvmeter ner på det här stället fastän tjälen håller taget på många andra håll i trädgården. Det får vi säkert tacka kvisthögen som legat som skydd och förhindrat frosten att ta sig alltför långt ner.
När diket är färdiggrävt ska det fyllas igen. Vi har massvis med kvistar och pinnar som ligger överallt, så att hitta fyllnadsmaterial är inte svårt. Ovanpå det grövre materialet kippade vi ut vinter-halmbädden ur hönshuset och på det en bokashihink.
Man tänker kanske inte att det går att slarva bort en djupbädd, men risken skulle faktiskt vara överhängande i mitt fall. Den gränsar precis till upphöjningen efter förra hönshagen och efter att jag grävt tillbaka alla jord blev djupbädden lika hög… med andra ord omöjlig att urskilja. Bara det tinar runtom ska jag gräva fram ett dike mellan djupbädden och följande bädd, men tills dess får pinnar markera.
Det är inte många meter från uthuset det finns bar mark, men tillräckligt mycket för att kunna njuta av jordiga händer och fysiskt gräv-arbete. Det kan hända att jag bestämmer mig för att gräva fler djupbäddar på rad, dels för att det är bra jord att gräva i här, men också för att vi har jättejättemycket kvistar och för att det är det varmaste stället att odla på. Jag tror att det vore perfekt för tidiga vårsådder, rotsaker och pumpor.
Nu måste jag bara försöka behärska mig till nästa helg när det förhoppningsvis hunnit smälta ännu mera. Då senast måste jag börja så i de lådor som tinat fram, så behöver jag inte bekymra mig för att det blir för mycket att göra senare i vår.
Comments