Inte trodde jag väl egentligen att en fläder skulle ha en så given plats i mitt hjärta att det skulle göra ont den vintern den tagit stryk på riktigt. Som jag minns det började det när vi förälskade oss i fläderblomssaft blandat med bubbelvatten, en otippat lyxig dryck...
År 2015 fick jag en stickling av min moster, som i xsin tur för länge sedan fått en stickling av sin kompis i Stockholmstrakten. Den sticklingen vårdade jag ömt för att kunna tillverka min favoritsaft. Först fick den växa i mitt nya växthus och senare flytta ut.
Det skulle ta nästan fem år innan den lilla, lilla sticklingen gav tillräckligt många blomklasar för att göra saft... Men i år tog det stopp. Efter den stränga vintern tog flädern ordentligt stryk och fick klippas ner. Så nu blir det ingen fläderblomssaft i år och knappast några år framåt heller.
Flädern lever, men bara med några ynka små skott. Sorgen är stor men samtidigt får jag chansen att flytta hela flädern till en plats där den kan få breda ut sig mer än nu. Rötterna är enorma så frågan är om den alls går att flytta eller om jag ska ta en ny stickling och invänta fläderblomssaft till 2030.
コメント