Idag är det så långt ifrån våren med hård vind och till det en massa snö. En riktig snöstorm med andra ord. När jag gick till jobbet i morse -som för övrigt tog nästan dubbelt längre än vanligt- gick mina tankar till det där Emil i Lönneberga-avsnittet när Emil ska ta Alfred till doktorn, ni vet. Kallt och eländigt kändes det där och då.
Igår däremot spirade vårkänslorna när takdroppet och vårfåglarna tävlade om att ha det mest rofyllda ljudet. Då grävde jag snö de odlingslådor där jag har tänkt så nu först, kollade läget i växthuset och visade en av hönorna vägen till ogräsbeklädda ytor.
Lisen är den enda hönan som är modig nog att komma när man lockar. Det är nästan så att om hon vet att jag är utomhus så kacklar hon tills jag blir fundersam och går dit, då syns det hur glad hon blir och kommer springande. Jag tror hon med sina 4 år på nacken har kopplat ihop min närvaro i köksträdgården med maskar och annat gott.
Att upptäcka att jorden i växthuset inte är frusen är en sån lycka! Det här betyder att jag inte behöver anstalta med jordpåsar när jag ska så. Jag behöver bara luckra upp ytan, så och sätta snö på. Problemet är att jag inte vill riva upp grönkålsstockarna ännu så att så en hel yta är uteslutet. Grönkålen brukar ofta övervintra och ger skörd riktigt tidigt på året.
Tidig skörd kan jag också förvänta mig av gruvsallaten (vinterportlak) som redan nu börjar skicka upp små ljusgröna blad trots att värmen är obefintlig. Namnet avslöjar ju förstås att det inte krävs så mycket för att den ska växa, gruvsallat.
Till min förvåning har jag plötsligt vitlöksblast som börjar titta upp i någon låda också! Det är nice att vara lite slarvig ibland, det resulterar i så många överraskningar här och där! Också någon slags piplök har börjat spira tillsammans med massa gräs.
Comments