Frön till lövkoja köpte jag redan för flera år sedan, men de blev aldrig sådda. Rädslan för att sätta energi på att driva upp de här väldoftande fina blommorna och sedan bli av med dem på grund av kållarvernas glupskhet kändes överväldigande. Helst vill man ju att det som odlas ska lyckas och inte ätas upp.
Men så kom det här året när jag skulle kallså det mesta i mitt stora växthus och dessutom ville jag odla alla frösorter som fanns kvar i min låda. Jag hade inget att förlora på att testa.
Och så här fin blev sorten 'miracle yellow' när jag kunde skörda nu i juli. Långa fina stjälkar och en behagligt svag doft. De två andra sorterna visade sig vara mycket kortare och inte särskilt användbara på grund av det.
Liksom de flesta sommarblommor kallsådde jag också lövkojan i växthuset, vattnade med snö och väntade på att de skulle växa sig större. I slutet av maj planterade jag ut småplantorna och täckte plantorna med kålnät så att inte kållarverna skulle ge sig på dem. Nätet fick vara kvar ända tills de första blommorna slog ut och det började bli trångt med all grönmassa.
Hållbarheten är fantastisk! De första jag plockade stod sig fina i ungefär fjorton dagar, och det är mycket väl godkänt för en snittblomma. Med andra ord är lövkoja en snittblomma som kommer bli återkommande i mina odlingar.