På engelska heter växter ”Elephant ear” som ju faktiskt är mer logiskt än kamelhårskalanchoe
En morgon när jag halvvaken kom ner från vinden och gick in i köket låg de här bladen på arbetsbänken. De här bladen tillhör(de) min favoritgrönväxt, Kamelhårskalanchoen (Kalanchoe beharensis). Av alla växter är det den här jag pysslar om mest, beundrar, smeker de mjuka bladen och funderar på hur jag ska lyckas föröka den.
Vid några tillfällen har det kommit små bebisar på bladen som legat i krukan, och en gång hade ett blad gått itu och det började växa småttingar längs den kanten. Men aldrig har jag lyckats få en ny planta. Jag har inte heller nänts bryta bladen för att experimentera, då skulle jag ju bli utan växt till sist. Så nu när halva växten plötsligt bara fallit bort (nå nej, det lär ha varit en filt som dragit ner den från fönsterbrädet) kan jag äntligen unna mig att experimentera fram nya plantor!
Jag har förhoppningar om att moderplantan ska förstå att skjuta nya skott här där den gått av. Den borde göra det, men man vet aldrig med de här växterna. Krukan den står i är alldeles för liten men bara den står ut en månad till ska här investeras i en större! Jag önskar mig också ordentliga fönsterbräden (vi har 10cm djupa fönster så det begränsar en aning) i en del av fönstren för att kunna ha de större krukorna på paradplats också och inte på golvet någonstans.
Så här ska man föröka Kamelhårskalanchoen, genom att sticka ner bladets stjälk i jord. Enklare kan det nästan inte bli.Helst ska man låta bladets snittyta torka först så ruttnar det inte lika lätt, men annars är det bara att köra på. Resten av bladen ska jag plantera i egna krukor och sedan plantera ner tillsammans med moderplantan för att få ett riktigt buskigt exemplar.