För flera år sedan grävde jag ner en stor mängd narcisser och pärlhyacinter under päronträdet. Jag väntade mig ett hav av blommor nästa vår, men när havet uteblev tänkte jag bara att det kanske dröjer ett år.
År efter år har har passerat och vad som borde ha blivit fler lökväxter blev bara färre. Dessutom hade ett besvärligt ogräs etablerat sig och det verkade omöjligt att frigöra lökväxterna från gisslet.
Nu i höst tog jag äntligen tag i eländet och grävde upp allt och rensade ut ogräset för att sätta ner lökarna någon annanstans. Narcisserna och porslinshyacinterna har under åren satsat helhjärtat på att bli fler lökar istället för att blomma.
Jag räknade dem inte eller mätte mängden på något annat sätt, men uppskattningsvis handlar det om flera hundra lökar av varje sort!
Idag byggde jag mig två nya lådor på bägge sidorna om växthusdörren, i tron om att alla lökar skulle rymmas att sätta ner. Men icke sa Nicke! Jag har fortfarande lika mycket kvar, om inte mer. Och var de sätts ner är en helt annan historia.
Det har känts som att den här lördagen har varit den stora ”löksätandain” (Löksättardagen). Före jag började snicka fick jag äntligen satt ner de nya tulpanlökarna jag beställt i höst.
- Dream touch
- Green wave
- Angelique
- Peptalk
- Apricot beauty
- och 200 krokusar.
De tre första är favoriter från i våras som jag tyckte det behövdes fler av. Fjolårslökarna har jag visserligen sparat och satt ner igen, men jag kan inte chansa när jag är ny på blomsterbonde-fronten. Lyckas de blir det jättemånga tulpaner till våren, men annars har jag iallafall de nyinköpta som jag litar på att levererar.
