Aldrig har vi väl varit så miljömedvetna som nu när vi verkligen behöver rädda vår planet. Jag säger vi fastän merparten av oss ändå bara fortsätter leva som tidigare. Varför gör vi så? Tror vi att det vi gör inte har någon påverkan på det stora hela? ”Spelar det ändå ingen roll”? Vi ska visserligen leva i nuet, men i framtiden finns det inget nu om vi inte tänker på vilka konsekvenser vårt levnadssätt har.
Den som tänkt till och verkligen försöker få andra att vakna är en av världens mest inflytelserika ungdomar, Greta Thunberg. Nyligen publicerades den här artikeln på vbl.fi och delades på vasabladets facebooksida. Kommentarfältet fylldes ganska snabbt, men inte av uppmuntrande och tacksamma kommentarer. Det folk skrev handlade om hur hjärntvättad Greta är och hur dumt det är att strejka för klimatet istället för att tänka på sin framtida utbildning.
Kommentarerna gjorde mig ledsen och när jag skrev om hur skrämmande reaktionerna var blev jag bemött av skrattemoijin. Jag är ingen förebild när det kommer till att rädda miljön, men att trycka ner den som verkligen försöker göra något känns inte riktigt som rätt taktik för att rädda framtiden. Greta Thunberg och övriga födda på 2000-talet ÄR framtiden.
”Eftersom ni vuxna skiter i min framtid
så gör jag det också!”
Att barn gör som vi vuxna är något som alla föräldrar får lära sig förr eller senare. Om mamma säger fula ord så säger barnet det också. Om pappa vägrar äta grönsaker så är grönsaker inte gott för barnet heller. Det är bara så det är. Barn är kopior av sina förebilder. Föräldrarna.
Det så otroligt viktigt att vi vuxna visar våra barn att vi behöver ta tag i miljötänket redan nu. Gå lite ifrån nuet 2019 och tänka på nuet om 20 år. Greta har en väldigt bra point i att det inte är så stor skillnad på om dagens barn går i skolan eller inte. Hur mycket vi vuxna än vill det. Det ser inte särskilt ljust ut i framtiden för dagens barn om ingen börjar reagera.
Om vuxna aktivister strejkar för klimatet, stannar borta från jobbet så påverkas visserligen just den personen. Men det finns alltid en annan vuxen som inte är så brydd och som kan ta aktivistens plats i arbetslivet.
När ett barn vägrar gå till skolan för att hen bekymrar sig för framtiden så skapar det direkt rubriker och reaktioner. Det visar bara makten våra barn har om sin egen framtid. Våra barn. Deras framtid. Vi har inte rätten att förstöra miljön bara för att vi lever i nuet. Vi har en plikt att tänka framåt. På våra barn.
Det kan redan vara för sent att rädda framtiden från konsekvenserna, men det är ingen orsak till att ge upp och bara låta framtidens värld förfalla. Det går iallafall att bromsa det som bromsas kan.
Tänk efter. Tänk framåt.
Tänk på våra barn.
Ps. Ju mer vi skriver om vikten av att tänka på miljön desto mer tankar väcker vi hos andra.