Ibland snöar jag in mig på något som verkar intressant. Just nu är det väldigt roligt med sticklingar och att föröka grönväxter. Vem vill inte ha fler grönväxter liksom?
Jag har två lunchsallads-förpackningar med sticklingar från olika grönväxter och så duschar jag dem med duschkanna varje morgon. Det är spännande att studera lådorna och se om det bildats nya rötter på någon av sticklingarna. Fetbladsväxter är väldigt enkla att föröka. Där behövs det oftast bara ett blad nerstucket i jorden (eller en bit av stammen på jorden) för att det ska komma små babyplantor (på engelska heter de nya plantorna ”pups”).
Den växt som jag sätter mest energi på och pratar mest kärleksfullt med är bladsticklingar från min kamelhårskalanchoe (Kalanchoe beharensis).
Kamelhårskalanchoe, en växt som är enkel att föröka med bara ett blad.
Nu äntligen kan jag pusta ut en aning när åtminstone två av bladen har bildat rötter från mittnerven/stjälken! Men jag vet av erfarenhet att det kan gå dåligt med dem ändå, så ”hurrat” sparar jag till senare. Jag drömmer om en stor kruka full med mjuka kamelhårskalanchoe, den är trots allt min favoritväxt.