Sämsta året för kallsådder

När påskhelgen närmade sig började också väderprognoserna visa högre och högre temperaturer. Nu minns jag inte exakt hur många grader vi toppade med, men tillräckligt för att känna oss hoppfulla om våren. Hoppet stannade dock inte kvar särskilt länge och snön har smält väääldigt sakta sedan dess. Nu i skrivande stund börjar det ändå vara ganska borta, bara några kompakta snöhögar återstår vid norrväggarna.

Jag har inga nya bilduppdateringar att komma med från växthuset, så istället får ni fyra år gamla bilder från när kallsådderna verkligen lyckades! De här är tagna i maj 2018

Efter påsk fick vi njuta av flera dagar med värme och solsken innan kölden kom tillbaka. Och den kölden har varit en stoppkloss för kallsådderna. Fastän de står i växthuset där det är varmt och skönt på dagarna, så är det nästan som att fröna är medvetna om att det inte löns att gro ännu. Det gror ojämnt och långsamt.

På kvällarna täcker jag över med fiberduk och/eller plast för att göra det extra ombonat för de små groddarna som vågat sig upp. På förmiddagen när solen värmt upp lite så tar jag bort de extra lagren och öppnar växthusdörren för att lufta. Spontant känner jag att mitt val att kallså de allra flesta sommarblommorna i år, har visat sig vara en sämre chansning.

Kallsådd ska funka jättebra, och det brukar det också göra, men vädret i år har ställt till det så fruktansvärt med den onödigt kalla våren.

Också Maj '18 när kallsådderna trivdes i växthuset.

Tulpanerna har också tagit stryk av kölden. De är fem centimeter över jorden och stampar på stället. Det är helt klart dags att börja dra fram fiberdukarna så att det alls blir några frilandstulpaner i år!

Nåväl, jag ska så de de frön jag har kvar av för att säkerställa att mina odlingslådor inte gapar tomma i år.