Vad är hypen med soilblockers och är det verkligen en så fenomenal uppfinning att odlare bara MÅSTE ha en för att kunna odla? Mitt enkla svar är ja! Mitt mer djupa svar får du om du fortsätter att läsa.
I början av förra året började odlare nämna soilblockers som ett bra verktyg om man har dåligt med utrymme för att förodla sina blommor. Jag med mitt lilla garage som varje vår svämmar över av uttorkade pluggbrätten och alldeles för skrymmande krukor var inte sen att läsa på, lyssna på vad andra snittblomsodlare tyckte om soilblockers och chansa. Om man inte chansar någon gång i bland så är det lätt att stå och stampa på samma ställe.
Behövde jag en soilblocker? Nja åtminstone inte om man tänker på att mitt trädgårdsskjul är fyllt av funktionsdugliga plastkrukor i alla storlekar... Däremot skulle inte ens krukorna staplade i varandra rymmas på samma två hyllor som jag ifjol drev upp hundratals plantor i soilblocks på. Bara en sån sak att man sparar massvis med utrymme gör att hypen är befogad.
Det svåraste med soilblock är kanske att hitta en jord som fungerar bra med mekanismen. Tanken är att man pressar ihop små jordblock som man sedan sår sitt frö i. Men för att jorden ska packas tillräckligt bra och hålla ihop som en kub kräver att jorden inte är för sandig, grusig eller har för stora bitar i sig. Välj en plantjord eller en trädgårdsjord (men var noga med att kolla så att näringen i den inte blir för stark för en del frön), och det kan krävas att man siktar jorden i ett såll för att få bort stora bitar. I Sverige används ofta Hasselfors P-jord och jag har använt Kekkiläs trädgårdsjord som jag sållat bort de största bitarna ur. Allra enklast vore att göra egen jord, men då borde man ju tänka på det innan snön ligger tät.
När du sedan har hittat en jord som fungerar har du det svåraste bakom dig.
Till soilblocken behöver du någon slags bricka att stansa ut dem på. Först använde jag förpackningar från maletkött eller kycklinglår, det fungerar bra men jag som odlar många små plantor behöver något mer effektivt. Då investerade jag i det här odligstråget från Nelson garden (38cm x 24 cm) som rymmer hela 160 soilblocks (!!). De finns att köpa lite överallt där odlingsgrejer finns.
Ett litet jordblock på 2x2 cm kan kännas som väldigt lite jord men om vi till exempel tar lejongap som jag sådde i mitten av februari förra året och planterade ut i början av maj. De fick stå i den här lilla jordklumpen i 2,5 månad innan de fick mer jord om rötterna, och klarade sig fint. Harsvansen däremot växte i raketfart och behövde skolas om för att klara sig tills det blev dags för utplantering. Omskolning med soilblocks upplever jag att ändå är mycket enklare än tätt sådda frön som ska pillas löst från varandra. Jag använder pluggbrätten som jag fyller med jord, gör ett 2x2cm hål i och sätter ner ett soilblock i. Eller till och med 10cm krukor som jag sätter fler soilblocks i om det behövs.
Fördelarna med soilblocks då?
Lätt att vattna
Rötterna snurrar sig inte
Plantorna kan stå länge i litet soilblock
Om inte alla frön gror kan du enkelt plocka om jordblocken och så nytt.
Starka plantor på kortare tid
Nå nu vet du hur du ska göra, men vilka växter går att så i soilblocks? Ja, i princip allt! Bara fröna inte är för stora så att de inte ryms i ett soilblock ska det gå. Solrosor kan kanske vara lite knepiga, men det gick riktigt bra att sätta ner ett sånt frön i ett soilblock också. En av barnens solrosor växte faktiskt så bra att den kom på 3:e plats i den landsomfattande 4H-tävlingen.
Mitt råd är att testa. Testa olika typer av jord. Testa olika tråg, vilka frön som ryms i ett soilblock och hur länge de kan stå innan de behöver mer utrymme. Jag som startar igång dem inomhus och sedan flyttar ut plantorna i mitt svala garage kan ha dem väldigt länge eftersom de växer långsamt i svalare utrymme... och kom ihåg tilläggsbelysning så att plantorna inte blir långa och gängliga.
Nu har jag ett helt annat problem. Vad ska jag göra med alla plastkrukor jag har samlat på mig under åren?