Idag innan solen tittade fram, men det ändå kändes behagligt i luften, gick jag ut och sådde de första fröna. I tolv tomma godislådor sådde jag sommarblommor av olika slag medan en pallkrage i växthuset fick en omgång spenatfrön. Jag njöt och kände mig som en helt ny människa av den där korta stunden jag hann sitta i växthuset med jordiga händer.
Snöstatus 26 februari 2019:
Odlingslådorna jag grävde bort snön ur för en tid sedan (förra veckan väl?) har smält fram ganska bra redan. Men det är inte riktigt så isfritt att jag kan börja hacka fram de morötter och palsternackor som gömmer sig där under.
Citrontimjan, den som alltid är först att titta fram ur snön. Lika fin och fräsch som i höstas. Synd bara att jag är så dålig på att använda just citrontimjan.
I höstas lämnade jag kvar spenat, mangold, vinterportlak och vintersallat i växthuset för att se hur de skulle klara sig fram till våren. Spenaten ser iallafall ut som att den gett upp. Allt ligger bara som löst bråte på jorden och det finns inte minsta spänst i någon del. Det kan vara fukten som gjort det, och jag tror att jag ska försöka lämna mer vädringshål i växthuset till nästa vinter.
Istället för den spenat jag krafsade bort sådde jag en ny omgång med de frön jag skördade i höstas.
En parentes.
Så här såg det ut i augusti när jag skördade frön:
Nu kan jag säga att jag officiellt är igång med sådderna utomhus. Jeij!