En grillplats av en cementring
Maj kom med solsken, svala vindar och låga temperaturer. Men maj kom också med dragningen till utomhusvistelse. Som den alltid gör.
Sedan många år tillbaka "flyttar vi ut" när det blir maj. Lite likadant som Ronja Rövardotter flyttade ut i skogen på våren, så spenderar vår familj nästan all ledig tid utomhus. Det fortsätter på det viset hela sommaren och syns på mängden disk i köket, törstiga grönväxter och skräp på golvet. Bara för att vi "inte hinner vara inne".
De här två första maj-dagarna vi har bakom oss nu har gett vår "park" ett ansiktslyft. Parken var den del av gården vi jobbade mest med under de första åren här i huset (de där åren innan vi fick barn, när vi hade arbetshandskarna på oss tills mörkret föll) och har de senaste åren bara rensats, fyllts på och möblerats om en aning. Aldrig riktigt fått någon kärlek.
t.v. 2015 när parken precis blivit "klar"
t.h. 2019, parkens glansdagar när frodigheten var som störst
Nu avvecklar vi mängden växter i parken. Förenklar och förändrar funktionen en aning.
2021. Förra året hade parken ett år när nästan inget ogräs rensades och allt började se mer och mer förfallet ut. Nu rensas kirskålen ur och rabatterna blir lite mindre till förmån för en grillplats.
Ni vet kanske hur det är när man har en boll-grill som man bara plockar fram när den behövs? Hos oss plockar vi fram den, använder den och sedan står den på random grusgång och är ful. Jag blev så trött på det fenomenet att jag nu har offrat min cementring ur odlingen för att få en given grillplats. Ni ska veta att cementringen varit mig mycket kär som odlingskärl så det ger liksom en hint om hur trött jag varit på bollgrillen.
En grillplats av den här typen är kanske ändå mer ändamålsenligt när man bara vill sitta i kvällssolen och grilla varsin korv än när det ska tillredas middagar med köttbitar, majskolvar och potatisknyten. Däremot är regeln så att när jag nu har fått min grillplats så kan min man få sin gasgrill att använda de gånger när hungern är större än omgivningens mysfaktor.
Stenarna vi har använt till grillplatsen är alla sådana som vi har grävt upp och samlat ihop här på gården. Alla som bor på Källbacken här i Nykarleby är mer eller mindre stenrika så under åren har vi grävt upp många bumblingar och samlat dem i ett "stenlager". När vi nu har en sådan rikedom måste vi ju använda dem också, och därför kantas både gångar och rabatter med stenar i vår park.
Nytt för helgen är också en slags stenflod som rinner mellan blåbärsbuskarna och en liten perennrabatt. Där har vi för många år sedan haft en damm och när vi grävde bort den på grund av läckage så lämnade vi kvar med en stor grop. Gropen fyllde vi med kvistar och trädgårdsskrufs innan vi satte ett par stenar "så att det iallafall ska vara enkelt att plocka blåbär". Men förmultningsprocessen vet ni! Stenarna hade sjunkit ner och gropen hade återvänt. Om man då har brist på jord men istället är sten-rik är den givna lösningen en sten-flod.
2015, året när dammen blev baby proofed med armeringsgaller
t.v. Parken våren 2015
t.h. Parken 2021 när vårblommorna tagit sig och det blommar vackert redan i maj
Nu känns det mycket bra att ha kunnat ge parkområdet lite kärlek efter så här många år av försummelse. Det finns mycket mer i planerna för delen mellan grillplatsen och staketet men valborgshelgen har inte varit tillräckligt lång för att utföra mer underverk än så här.