Nu är vi som alla andra barnfamiljer i hela finland. Vi har skaffat en trampolin och tryckt in den på vår redan trånga gårdsplan.
Jag visste att det var ofrånkomligt som förälder att en dag montera ihop en trampolin och välja ut hedersplatsen. De är ju inga skönheter precis, de blå trampolinerna, och på vår lilla gräsplätt är det mer en fråga om ifall den ska stå framför sandlådan eller i vägen för gungorna.
Fyra meter i diameter och 3 meter på höjden med säkerhetsnätet inräknat. Jag tror ändå att det är värt fulheten i slutänden. Tänk så många egna stunder en förälder kan få bara barnen har något att göra. Sätter jag mig var som helst i rabatterna och rensar ogräs, så har jag ändå full uppsikt. Sätter jag mig i en stol kan jag ändå ha ett vakande öga mot trampolinen.
Jag känner att den här trampolinen -hur ful den än må vara -öppnar upp ett par nya dörrar för oss föräldrar.