"Ha en plan" är väl den allmänna synen på projekt man åtar sig. Jag kommer sällan längre än idéstadiet innan jag tar tag i saken och stuvar ner spaden i marken. Det är en svaghet som jag får kämpa med, att hålla tillbaka lite för att få perspektiv och hinna få den där planen klar. Att inspirationen tappas på vägen är den negativa sidan, och projektet stannar på statusen ”halvfärdigt”.
Nu senast bestämde jag mig för att flytta vårt plommonträd. Det har i flera år stått på ett av de varmaste ställena på hela gården och mått mindre bra. Det brukar blommar rikligt men det verkar som att det blir för varmt och skörden blir alltid minimal. Att flytta det kändes därför inte som att vi riskerade något, utan snarare chansar. Trädet hade sökt sig neråt ganska ordentligt och rötterna skadades en aning. Men vi chansar iallafall.
Bakom uthuset är det också sydsida och ganska varmt, men till skillnad från plommonträdets ursprungliga plats är det mer luftigt och blir inte SÅ hett. Det är faktiskt en av de bästa odlingsplatserna i hela köksträdgården. Med den finaste jorden och bästa förutsättningarna.
Det här området har i princip varit oanvänt i flera år. När vi köpte huset för 9 år sedan fanns ett jordgubbsland där plommonträdet står nu. Efter det har vi haft potatisland ett år och odlat bönor året efter det. Numera och ett par år bakåt har ogräset fått härja vilt så för att kunna använda den prima jorden behöver den rensas ur. Det är vad vi håller på med och som ger de där stora jordhögarna.
Förutom kirskålsrötter och jordhumlerankor finner vi i vår jord också knappar och bältesspännen. Det är kvarlevor från 1970-talet när ”Lindbloms knappfabrik” brann på tomten intill. Leon tycker det är väldigt spännande med alla dessa skatter medan Milea hellre samlar på maskar och gråsuggor.