Det är lördag kväll, den 4 september och mina trädgårdsvänner börjar skriva om frostvarning och kalla nätter i chatten. Jag har nästan (bara nästan!) redan gett upp hoppet om att alla mina dahlior ska hinna slå ut i år.
Jag känner efter om jag verkligen vill riskera alla knoppar som kanske skulle blomma bara de får stå kvar till nästa veckas värme... Nej tusan heller!! Jag är absolut inte redo "to kill my darlings"
I trädgårdsskjulet vet jag att det finns en stor bit fiberväv som säkert räcker att lägga över den viktigaste delen. 'Belle of barmera' har knappt visat sin första blomma, och jag väntar fortfarande på att min 'Café au lait rose' ska bilda knoppar.
Efter en kamp om att nå upp med fiberväven över den onödigt höga stödpinnen så känner jag mig trygg igen. Nu kan farbror frost få komma på besök, men dahliorna ska han inte få ta redan första veckan i september.