Det är långfredag idag. Dagen när man enligt gammalt ska ha lite tråkigt, tänka på Jesu lidande och varken få städa, kamma sig eller klippa tånaglarna. Numera tror jag det är lite lättare ”regler” om vad du får eller inte får göra. Många vuxna tror jag ändå är ganska okej med det där att inte göra så mycket. Själv jobbar jag och kommer undan påsklovet en aning. För den med barn kan fyra dagar ledigt vara ganska lång tid och innebära en hel del tjat.
Eftersom det nu ändå är den dag det är, så ska jag visa en törnekrona jag fick göra till en kyrka nu inför långfredagen. När vi fick beställningen visste jag direkt att jag skulle ha material att ta till hemma på gården. Det finns inget så taggigt och painfult som björnbärsbuskens kvistar.
Jag skulle kunna nämna minst tusen olika material som är mer behagliga att jobba med än björnbär. Törne, som den riktiga törnekronan ska ha varit bunden av, är ännu taggigare med törnar som är flera centimeter långa. Så sist och slutligen är björnbär kanske i bättre änden ändå.
Den som någon gång har plockat björnbär eller beskurit björnbärssnår vet hur taggigt det ändå kan vara. När jag band den här kransen kunde jag stundom inte ha handskar på eftersom de fastnar i taggarna, men utan handskar blir det lite väl likt akupunktur. Ganska autentisk kändes det ändå som att den blev.
När jag studerade till trädgårdsmästare back in 2007 hade vi en kurs i videflätning. Bland annat lärde vi oss hur man flätar kransar av kvistar utan att använda järntråd eller annat för att binda ihop. Den här tekniken har jag haft stor nytta av under alla dessa år och det var också den jag använde mig av till törnekronan (så när som på fyra små järntrådsstumpar för att få till en början, på grund av taggarna).